Bea's dagar

Nu har det verkligen blivit mörkt här uppe!

Solen går upp runt halv 9 just nu och går ner strax efter två och på det har det varit mulet i flera dagar. Jag trodde inte att jag skulle bli så påverkad av mörkret som jag har blivit. En obotlig trötthet har smygit sig på och jag orkar knappt kliva upp på morgonen. Dagen blir cirka 5 minuter kortare varje dag och det känns som att det är kväll redan kl 4. Som tur är har vi haft ett väldigt tidskrävande moment i skolan som tvingat upp mig varje morgon. Hade jag inte behövt gå till skolan och haft mycket för mig hade jag nog stannat i sängen hela tiden.

 

På skolan har vi tydligen ett solrum dit man kan gå och sätta sig ett par minuter om dagen för att få i gång hormonerna i hjärnan och vakna till. Det är inget UV-ljus eller så utan bara starka lampor som stimmulerar hjärnan på samma sätt som solen. Jag ska absolut gå dit någon dag och testa om det fungerar!

 

Förra vackan när jag var på väg till gymmet gick jag förbi en förskola där barnen var ute och lekte. Pedagogerna gick runt med ficklampor för att se och jag tänkte; Vad är det för föräldrar som låter sina barn vara kvar så länge på förskolan en fredag! Sen kollade jag på klockan och insåg att den bara var 15.45. 

 

Det finns ändå lite positivt med mörkret. I går när jag var ute och promenerade gick jag förbi massor med julbelysning. Vi här uppe får helt enkelt se ljusen ett par timmar längre än alla er andra! Och inte nog med det, på min promenad började det snöa!!! Så där gick jag i min lilla julbubbla en månad innan jul och njöt.